Hej på er! Tro det eller ej, men jag lever. Ungefär 42 dagar har gått sedan vi hördes och de senast cirka 20 dagarna har varit något av de jobbigaste i mitt liv hitills. Det började med att privata saker hände som bröt ner mig och när jag väl tog mig upp från det somnade min älskade och fantastiska farfar in förra torsdagen.

 

Personligen har jag aldrig upplevt (tack och lov) att en närstående har avlidit och nu när det blev farfar som jag varit så himla nära brast mitt hjärta. Han var dock väldigt sjuk, så det är en lättnad att han slipper lida, även om hela min kropp kan göra ont när jag tänker på att jag aldrig får krama om honom igen eller höra hans skratt. Dock har det varit HELT fantastiskt vilka underbara vänner man märker att man har när något sådant här händer. Hade aldrig klarat av denna veckan utan dem och min familj ♥

 

Nu känner jag mig dock peppad på livet igen och så himla motiverad inför denna höst. Har tröstshoppat massa nytt fint till lägenheten (försöka göra det lite personligt när man hyr möblerat i alla fall) så känns helt okej att hänga hemma mycket nu framöver då det blir kallare och kallare. Ska även börja träna igen samt bara fokusera på MIG.

 

Men förhoppningsvis kommer jag orka skriva lite mer framöver då massa roliga saker kommer hända, har saknat detta lite känner jag ändå. Vi hörs när vi hörs helt enkelt!