SECRETS

Förvåning. Även om jag visste att det någon dag skulle komma ut till allmänheten och att det kanske var värre än det redan var, gjorde det så himla ont. Men varför gör det ont? Jag ska inte bry mig längre, eller hur var det? Det värsta är att jag kom på mig själv att tänka när begravningen var. För det är väl det han är, död? Eller? Jag har gråtit i flera timmar, mina vänner har gråtit i flera timmar, det måste vara så? För han finns inte längre. Iallafall inte den personen jag kände och tyckte om, som jag litade på. Kvar är denna person jag aldrig skulle känna igen.
 
Det är helt sjukt vad folk kan dölja bakom sina leenden.

THERE YOU GO AGAIN

 
Hej sötnos. Vad hände med din energi? Ditt blonda, tjocka och vackra självfall? Din klätterapa-egenskap? Att bara kunna vara, att bara kunna göra det du ville? Vad hände?
 
Vet ni vad? Det regnar ute, och det slår mot mitt fönster. Ögonen är trötta och jag känner för nummer 7 på min höstlista, somna till regnet.

Fin gest från fin gäst

 
 
Hallo! 
Jag heter Adina och har fått äran att skriva ett inlägg nu när Emma är på äventyr utomlands.
 
I bagaget:
I sexan började jag i Emmas klass och hon blev min första vän. Kommer ihåg hur hon tog hand om mig första dagen och var inte blyg över huvud taget. Hon är en riktigt social homo sapien!
Det gick upp och ner och ett tag så var jag och Emma inte lika tajta. Men på något sätt har vi alltid varit vänner som kunnat snacka med varandra under alla omständigheter, utan att det blivit stelt och på "kallprats nivån". Under sista året i högstadiet kom vi varandra väldigt nära, vilket jag är väldigt glad över! 
 
Nu har jag och Emma tre år på samma gymnasium framför oss. Det känns tryggt och så himla härligt! För när vi två är tillsammans är livet en fest, galnare än Project X festen (om det går?). 
 
Vi har aldrig varit så tighta som nu, aldrig funkat så bra som nu. Jag hoppas att du ser mig som en lika nära vän som jag ser dig. Jag älskar dig Svärd! 
 
Kram från Adde!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0