Förvåning. Även om jag visste att det någon dag skulle komma ut till allmänheten och att det kanske var värre än det redan var, gjorde det så himla ont. Men varför gör det ont? Jag ska inte bry mig längre, eller hur var det? Det värsta är att jag kom på mig själv att tänka när begravningen var. För det är väl det han är, död? Eller? Jag har gråtit i flera timmar, mina vänner har gråtit i flera timmar, det måste vara så? För han finns inte längre. Iallafall inte den personen jag kände och tyckte om, som jag litade på. Kvar är denna person jag aldrig skulle känna igen.

 

Det är helt sjukt vad folk kan dölja bakom sina leenden.