Emma Svärd - April 6, 2012

Innan ni läser inlägget, måste ni läsa detta inlägget på Ellens blogg för att förstå . Allt Michaela Forni skriver i denna texten är så jävla sant, exakt så jag känner på ett papper. Jävla sjuka ideal, vad man än gör nuförtiden så gör man fel. Man får inte äta vitt bröd för det är ''onyttigt'', man får inte träna för mycket för då är man sjuk, man får inte vara för smart för då är man för egengod. Alltså va? Varför fan ska det vara ett sådant här samhälle, varför kan man inte bara få vara sig själv och må bra för det? Inte ha ångest över att man inte tränade en dag för man bara var trött eller för man åt den där chokladbiten. Vad är det för LIV om man sitter och går på alla sorters dieter hela tiden för att hålla sig smal och inte får njuta av allt gott i livet? Jag läste en artikel om Jennifer Anistons diet. Ni alla vet hur hon ser ut, den vackra fyrtioåringen som inte har någon skavank på vare sig kroppen eller ansikte. Hon sa helt enkelt att hon äter vad hon vill, men med måtta, och sedan tränar regelbundet så mycket hon orkar. Visst, hon tar laserbehandlingar osv, men allt går inte att göra konstgjort. Detta tycker jag är en jävligt bra ''diet''.

Borde vi inte bli skrämda över att surfa på facebook, instagram, twitter mm. och se unga flickor, inte äldre än mig som snart är 16 ynka varv runt solen, sitta och säga att de är tjocka och behöver banta? Jag bantade när jag gick i sjuan, och det var fan inte roligt. INGET är kul, världen är bara svartvit. Tänk om.

Vi SKA inte behöva se bilder på skelett till modeller på catwalken, utan vackra och friska människor. För seriöst, när blev egentligen sjuka människor vackert?

Jag är långt ifrån perfekt. Vissa dagar kan jag känna mig som världens fulaste och fetaste människa, fast jag inte vet att det är sant. Alla är vackra, men på sina egna sätt. Nyckeln till ett bra och hälsosamt liv är att göra det som man mår bra av. För mig är det att umgås med vänner, träna regelbundet och äta godsaker. Jag är fan bara 15 år i skrivande stund, jag ska inte känna den ångesten varje gång jag vill skippa ett träningspass, jag ska inte det. Men detta samhället gör det jävligt svårt, för vi har sånna krav på oss. Betygen, umgänget, kroppen, you name it. Men alla vet att vi är vackra. Varför gör vi inget åt det här, ska vi ungdomar tvingas växa upp i denna hysteri kallad samhälle? Nu ska jag fan ta och äta en av mammas maränger, bara för att jag kan. Hej svejs.