Klockan är elva, och egentligen behöver jag sova, men det går bara inte helt enkelt.
Det finns sånna dagar i mitt liv då jag får en känsla i hela kroppen av lycka, motivation och rädsla på samma gång.
Lyckan är för jag inser att jag är lycklig, motivationen är italien 2011 och mig själv men allt detta ger en skräck av att förlora allt detta om jag tar allt för givet. Tar jag livet för givet? Tar jag mig själv för givet? Tar jag kompisar för givet?

Jag påverkas för mycket av det jag ser, hör eller tänker.